Nu ska jag berätta en sak. Det är bara en sån sak som jag kan gå runt och tänka på. Jag undrar om det bara är jag som stör mig på såna här små saker i vardagen. Här kommer det:

På morgonen åker jag en väldigt kort strecka med buss till tunnelbanan. Jag gör det främst för att det är kallt och för att det brukar vara mörkt 07.15 (då bussen avgår). Jag tycker att det är skönt att komma ut när det är lagom kallt. Det är på något sätt stillsamt och lugnt. Jag känner harmoni när jag går ut i den kalla luften och väntar på bussen. Jag är i tid till jobbet. Jag får gå in i en varm buss som tar mig till tunnelbanan. Jag är nöjd över mitt val av att åka buss. Att åka buss är skönt på morgonen.

Men mitt i mitt harmoniska bussåkande finns ett störningsmoment.

En av personerna som åker samma buss som jag, samma tid, varje dag är en kvinna med ett väldigt grått utseende. Hon har kort råttfärgat hår, en grå jacka, gråa skor, gråa glasögon, möjligtvis en svart ryggsäck. Om jag fick gissa på var kvinnan var från skulle jag säga att hon kom från Närketrakten (pga dialekten, som är väldigt gnällig). Hon pratar varje morgon med en annan kvinna. Kvinnan hon pratar med brukar jag inte höra säga så mycket, hör man något så är det ett "Jaha" som svar. Kvinnan med den gnälliga dialekten brukar ta upp olika ämnen varje morgon. Hon klagar gärna på saker och berättar gärna om sina arbetskamrater eller människor hon känner. Hon berättar om vad de gör, vad de har gjort och vad hon tycker om det. Ibland berättar hon om någon som arbetskamraterna känner. Ibland om något hon läst och reagerat på. Okej att den här kvinnan vill berätta saker till "Jaha-kvinnan" men min stora fråga är om hon måste göra detta varje-morgon-kl-07.15 eller om hon kan göra detta någon annanstans och framförallt på en annan tid? Måste hon göra detta varje morgon, samma tid, med samma gnälliga dialekt och störa min harmoniska morgon? Måste hon det?

Jag har faktiskt funderat på det flera gånger. Anledningen till att jag ens vet vad kvinnan pratar om är för att hon är det enda ljudet som hörs under hela morgonen.

Anledningen till att jag skriver detta är för att det var annorlunda idag. Kvinnan var med på bussen hem. Det brukar hon aldrig vara. Tydligen prickade jag in samma tid som hon. Äsch tänkte jag. Hon brukar ju bara prata med "Jaha-kvinnan" på morgonen. Trodde jag. På bussen tillbaka var det bilkö. Kort efter att jag satt mig på bussen ångrade jag mig. Jag kunde gått hem och hunnit hem innan bussen. Vad händer då tror ni? I denna fantastiska bilkö. En bilkö som inte blev kortare av att ambulanssirener hördes konstant eftersom ingen kunde röra sig. Jo, kvinnan hittar en ny "Jaha-person" på bussen. Hon börjar prata, prata, prata. Det enda man hör i bilkön är ambulanssirener och kvinnans gnälliga dialekt. Varför gick jag inte hem idag? Var jag tvungen att ta bussen?

Jag funderade på om jag skulle vända mig om, hon kanske skulle fatta om folk började kolla på henne. Men jag bestämde mig för att inte göra det. Så inte nog med att gnälldialekten stör min harmoniska morgon, inte nog med det. Idag tvingades jag lyssna på den efter en lång arbetsdag, på väg hem.

Ni kanske tycker att detta är jättetöntigt men jag tycker att små saker i vardagen kan påverka hur man känner sig, en lugn morgon är för mig en bra start på dagen. Brukar ni stöta på något störningsmoment under dagen?