....var ute med A. Vi såg en liten hund vid gatan på en gräsmatta inne i stan som var helt själv. Den började skälla & det lät som att den hostade. Vi märkte att den såg rädd ut & den sprang fram till oss & blev ivrig.

A sa "Visa mig, visa mig"

Då börja hunden springa in i en gata eller ett "kvarter". Vi gick efter & hunden såg till att vi följde efter & skällde under hela tiden den rörde på sig. Helt seriöst såg det ut som att hunden pratade med oss. Till slut sprang den in på en trädgård, dörren öppnades & ur huset kom en tjej.

A frågade "Är det din hund?"

Tjejen svarade chockat "Ja, vart..."

Jag sa "Den var nästan ute på gatan, där borta"

Tjejen sa "Oj, tack så mycket! Oj.."

Så tog hon upp hunden. Vi gick vidare & fortsatte spekluera om hur hunden hade tagit sig ut till gatan & varför den inte hade gått hem själv. Fortfarande är jag helt uppspelt över hur det såg ut som att hunden ville visa oss något, eller säga något.. Tycker också det var tur att vi gick efter så den vågade gå hem i mörkret, eftersom den verkade vara rädd & vilsen. Skulle bara berätta det..